Tidigare:

"Jag har saknat dig, pandy" jag skrattade till vid nitt smeknamn. "Jag har saknat dig med." sa jag tillbaka till honom och han flinade. Han lutade sig fram och pressade sina läppar mot mina, kyssen var laddad och det kändes som om det bara var vi två i hela världen.





”Hallå?” ropade när jag gick in i Idas hus och stängde dörren efter mig. Jag hörde ett duns i trappan.

”Amandaaaa!” Plötsligt blev jag påhoppad av en kram.

”Herregud, var får du all den där enegrin ifrån?” skrattade jag.

Vi gick till köket och kollade efter något att äta, men vi hittade inget. Vi bestämde oss för att åka till donken. När vi kommit dit så ställde vi oss i kön för att bestämma vad vi skulle äta, det belv snabbt våran tur för det var väldigt några där. Jag tog en Big Mac och Ida tog en Chicken burgare med varsin cola. Vi gick och satte oss vid ett ledigt bord och började äta. Vi pratade om kvällen och lite annat småprat.

”Juste, jag träffade Will i förrgår i centrum!” sa jag plötsligt och Ida såg helt borta ut.

”Will, han från typ stenåldern?” sa hon efter ett tag och jag skrattade åt hennes komentar.

”Ja precis, han” fick jag fram som svar efter jag skrattat.

”Shit, det var länge sen! Vart var det han hade flyttat nu igen?” frågade hon jag jag tänkte efter.

”I Canada nån stans.” svarade jag och hon nickade. Det blev tyst en stund tills Ida plötsligt öppnade munnen, för att sedan stänga den igen och börja le busigt.

”haha det ser ut som om du smider en ond plan” påpekade jag till henne och hon avbröt sina tankar och kollade på mig. ”Vad tänkte du på?”

”Inget, men var han snygg då?” hon blinkade med ena ögat till mig och flinade.

”Jorå, helt okej.” sa jag och ryckte på axlarna medans hon rynkade pannan. ”Pfft, som han såg ut förut tror jag inte helt plötsligt han har gått och blivit helt okej!?” konstaterade hon och jag log åt henne.

”Asså du är ju för gullig, okej, han är grymt het, du måste träffa honom!” erkände jag och hon nickade ivrigt. Vi åt upp våra hamburgare och fortsatte prata om honom, men jag undvek att ta upp något om igår. När vi ätit upp så åkte vi hem och började göra oss iordning för kvällen. Vi lockade varandras håt lite lätt, och sedan borstade vi ut lockarna så de skulle bli mjukare. När vi var färdiga med det satte vi på oss våra kläder och mina bestod av ett par ljusblåa stuprörsjeans med en vit tröja och en matinblå kofta till där jag drog upp armarna på. Som assecoarer hade jag ett tjockt armband på ena handen och på andra hade jag två vita pärlarmband i olika storlekar. Jag kletade på mig lite smink sprutade på mig lite parfym, sen var jag klar. Eftersom Ida var segare än mig på att välja kläder så var hon fortfarande långt ifrån klar. Jag lånade då hennes dator och loggade in på twitter klickade på ny tweet och började skriva.


@AmandaHeaven

”Going to party hard tonight with my friend  @JustIda . lol #wearebeasts”


Jag loggade ut och stängde ner datorn och kollade på Ida när hon fixade det sista. ”Du är inte lite seg brud, inte..” sa jag tillslut och hon slutade och flinade mot mig genom spegeln. ”Nej jag vet, jag är typ värsta superspeed tjejen!” svarade hon och jag skrattade högt. Hon drog sista dragen med mascaraborsten sen var hon klar.

”Jättefint!” sa jag till henne, pussade henne på kinden och drog henne med mig ner för trappan. Vi tog på oss våra skor och ropade sedan att vi skulle sticka och då kom Idas mamma ut till hallen. ”Vill ni ha skjuss dit?” vi kollade på varanda och nickade sen.

---

asså shit jag är dålig på att uppdatera, men jag har vart sjuk och har typ bara sovit hela veckan! här får ni ett mellankapitel och ni nästa blir det fest då! vad tror ni händer?
KOMENTERA!

ny uppdatering kommer i helgen,

Tidigare:

När vi var hemma så gick jag upp på mitt rum och satte på min dator och satte mig på sängen. Jag gick in på twitter och inget speciellt hade hänt. Jag hoppade till när min mobil tjöt ifrån sig ett ljud, jag tog upp den och såg att jag hade fått ett nytt sms. Jag låste upp mobilen och kollade på smset ”Tjenare Amanda, har du lust att ses nån dag? x /Will”

Nästa dag:
Jag vaknade av att ljuset från solen sipprade in i fönstret, jag kollade på klockan, den stod på kvart i nio. Det var ingen idé att föröka somna om så jag gick upp och hoppade in i duschen. Jag och Will hade bestämt att vi skulle ses idag. När jag kommit ut från duschen kletade jag på lite smink, plattade mitt hår och valde kläder. Efter det gick jag ner till köket och fixade frukost. Jag gick ut till vardagsrummet och satte på TV:n och Jersey Shore var på. Jag har kollat på det några gånger, men jag följer det inte direkt, så jag valde att kolla på det. När programet var slut och jag ätit upp min frukost var klockan tio. Jag skulle vara hos Will klockan 11, så jag valde att sappa runt lite. När det var dags att gå så gick jag ut till hallen och satte på mig mina älskade converse, eftersom denna vinter kommit så tidigt hade jag inte hunniit köpa några vinterskor och jag inte orkat köpa det efter, så har jag kört med converse hela vintern. Jag pluggade in mitt headset i öronen och satte på musik, det blev ”Hit the Lights” med Selena Gomez, jag tycker hon är grymt bra och jag skulle själv säga att jag var en Selantor, jag älskar Selena och min största dröm är att en dag träffa henne. Helt plötsligt såg jag hur folk började stirra på mig när jag gick förbi och sen kom jag på mig själv av att sjunga med i låten, jag kände in för att sluta så jag börjad hoppa och sjunga högt med i låten när refrängen kom.

” Hit the lights, let the music move you, Lose yourself tonight, come alive. Let the moment take you, lose control tonigh, Hit the lights” sjöng jag för full hals och skrattade åt mig själv, detta måste sett helt sjukt ut.

När jag var framme så knackade jag på och Will kom och öppnade, han hälsade och gav mig en kram som jag besvarade. Jag tog av mig mina ytterkläder och vi gick upp till hans rum. Jag satte mig på hans säng och han satte sig på sängen bredvid mig. Vi började prata direkt om hur det hade varit osv. Efter ett tag bestämde vi oss att kolla film, det blev The Last Song. Vi gick ner till vardagsrummet och jag satte mig i sängen medans han satte på filmen. Han gick och satte sig brevid mig och la armen över mig. När filmen nästan var slut kände jag hur Will satte sin arm runt mig och jag lutade mig mot hans axel. Filmen tog slut och vi satt där en stund efter också och småpratade lite, men för det mesta vad det tyst. Vi bestämde oss för att gå ut en stund och när vi kom ut så började det snöa. Jag tog upp massa snö i mina händer och när han började gå kastade jag det på honom, han kollade bak på mig och kollade hatiskt på mig. Han tog upp en massa snö och började gå mot mig med ett retande flin på läpparna mot mig. Jag fnissade lite och började automatiskt backa bakåt tills jag slog i någonting hårt – väggen på huset. Jag stannade där och han kom emot mig, samtidigt som han kastade all snö så skrek jag till och duckade smidigt samtidigt som jag sprang därifrån. Jag han inte så långt innan jag kände hans händer runt min midja och några sekunder senare låg vi i en snödriva och skrattade. När jag märkte att han skulle resa sig upp så rullade jag över honom så jag hade ett grepp om honom, sen tog jag upp massa snö och tryckte upp i hans ansikte. Jag lutade framåt och viskade i hans öra ”Du trodde väl inte att du skulle vinna detta?” jag flinade mot honom och han gjorde detsamma. När vi lekt färdigt ställde vi oss upp och fortsatte gå. Vi gick in mot stan och satte oss vid ett fik, vi beställde varsin cappuccino, självklart fick vi mönster i grädden, som ett hjärta. Vi satt där på kaffeét i ca en timme och snackade bara. När vi var klara gick vi ut och började gå, mot vart vet jag inte.

”Hur ät det föresten med Ida?” frågade han plötsligt och bröt en pinsam tystnad.

”Det är väl bra, hon gjorde nyss slut med sin kille.” svarade jag och himlade med ögonen när jag kom och tänka på honom. Idas ex, Nick, och hon hade gått till och från varandra i över ett år. Han sviker hela tiden, och hon förlåter hela tiden. Dom kommer antagligen snart bli tillsammans igen.

”Aha, tråkigt då” sa han och jag ryckte på axlarna. Jag orkade inte berätta allt för han, fanns inte någon anledning till det.


”Vart är vi påväg?” frågade jag plötsligt när vi gått en stund och småpratat.

”Kommer du ihåg när vi var 7 år och rymde till skogen, och sen hittade vi ett place där vi var hela sommaren?” sa han och log.

”Omg, driver du?!” jag skrattade åt minnerna från den tiden.

Han skrattade och tog tag i min hand, han drog mig framåt i skogen och efter cirka en minut stannade han och vände sig mot mig. Jag log brett och kollade ut over stället. Det fanns så många minnen här!
"Det har är ju helt otroligt! Det finns så himla mycket minnen här." Sa jag och kramade honom hårt. Han bevarade kramen. "Den här platsen betyder mycket för mig, och antagligen for dig med."svarade han samtidigt som vi avslutade kramen. Jag satte mig på en sten och drog med mig Will brevid mig. Jag kollade runt samtidigt som jag tänkte på allt som hänt här. Jag kände hur min hand blev varm och såg att Will hade tagit min den. Jag mötte han blick och han öppnade munnen. "Jag har saknat dig, pandy" jag skrattade till vid nitt smeknamn. "Jag har saknat dig med." sa jag tillbaka till honom och han flinade. Han lutade sig fram och pressade sina läppar mot mina, kyssen var laddad och det kändes som om det bara var vi två i hela världen. 

---

Förlåt för födröjning , men det gick inte att lägga upp så jag valde att ändra några saker och det tog lite längre än jag trodde. Jag är i Falun hela veckan och vet inte om jag kommer inte kunna skriva något, men isf blir det ett kort kapitel. Hoppas ni gillar kapitlet. :)

Tidigare:

”Så hon ska lämna oss i Atlanta på grund av ett jobb?” mumlade jag fram.

”I guess so, men vi kommer ju kunna åka och hälsa på ibland.” Milena försökte sig på ett leende och jag log tillbaka. Det fanns inte något att säga. Jag förstår att hon behöver ett jobb, men ända borta i Los Angeles, det måste ju finnas ett närmare jobb! Mina funderingar avbröts när någon lade sin hand på min axel, jag vände mig om och började le stort.

”Tja Amanda, det var väldigt länge sen!” sa killen och log stort tillbaka.

Mitt framför mig stod Will, min bästa barndomsvän som bodde granne med mig, vi var som syskon. Men när hans föräldrar skillje sig så flyttade han med sin pappa till Canada. Vi var 13 år när det hände och vi höll inte kontaken särskillt länge.

”Omg, hej Will! Svarade jag och skrattade till.” vi kramade varandra och han satte sig ner vid oss.

”Såå, hur har livet varit för dig då?” frågade han efter ett tag när vi bara suttit och lett mot varandra en stund.

”Jo det har varit bra, har inte hänt så mycket. För dig då?” svarade jag och han nickade på huvet.

”Helt okej, allt har flyit på som det ska osv.” sa han och log. ”Haft nån kille då?” han blinkade till mig och jag skrattade till.

”Yes box, men inga direkt seriösa. How ’bout you?”

”Jo, jag hade ett ganska seriöst med en tjej i Canada. Men det tog nyligen slut.” han såg lite ledsen ut.

”Hallå folket, jag är också här om ni inte visste det?” hörde jag någon säga bakom min rygg. Shit jag hade glömt bort Milena helt! Jag vände mig om till henne och log urkäktande. Hon nickade som hej till Will.

”Wassap pluttan?” sa Will och jag skrattade till. Jag hade glömt bort Milenas smeknamn. Milena gav honom en mördande blick.

”Ayye, jag är faktiskt längre än Amanda.” sa hon till sitt försvar men jag inflikade snabt ”Men yngre”

Will skrattade åt oss och jag vände mig mot honom igen.

”Hur kommer det sig att du är i Atlanta igen?” frågade jag nyfiket.

”Jag har inte vart här på ett tag, och jag har saknat det. Så jag åkte hit och hälsade på mamma. Jag tänkte ringa dig, men sen kom jag på att jag inte har ditt nummer längre.”

”Då får väl vi ta och lösa det” sa jag och gav mitt nummer till honom, jag sa åt honom och smsa mig så jag skulle få hans nummer också. Vi gick runt en stund med han tills han var tvungen att gå. Vi sa hejdå och han kramade mig och kysste mig lite lätt på kinden. Jag och Milena bestämde oss för att ta bussen hem eftersom vi var klara.

”Ojojoj, Amanda jag trodde ni var vänner” sa Milena när vi började gå mot bussen.

”Va?” frågade jag oförstående och tänkte efter.

”Men erkänn att du haffade lite…”

”NEJ MILENA! Will och jag är kompisar, även om det vore nåt skulle jag inte vilja riskera våran vänskap.” avbröt jag henne förfärat.

”Hah, om du vill det så..” sa hon och log retsamt mot mig.

”Varför skulle jag haffa min barndomsvän som jag varit bästavän med?” frågade jag och himlade på ögonen.

”Du kanske inte såg hur han kollade på dig och allt, men det gjorde jag.”

”Vaddå, så du tror att han gillar mig?” frågade jag och skrattade sarkastiskt.

”Vi får väl se.” sa hon och blinkade till mig.

När vi var hemma så gick jag upp på mitt rum och satte på min dator och satte mig på sängen. Jag gick in på twitter och inget speciellt hade hänt. Jag hoppade till när min mobil tjöt ifrån sig ett ljud, jag tog upp den och såg att jag hade fått ett nytt sms. Jag låste upp mobilen och kollade på smset ”Tjenare Amanda, har du lust att ses nån dag? x /Will”

---

Såå nu är del 6 ute, sorry för seg uppdatering men jag har inte pallat skriva :p 

Tidigare:

Mamma fortsatte ge oss kläder och när hon tagit upp det sista så öppnade hon munnen, men Milena hann före denna gång.

”Varför detta firande mamma?” Jag kollade instämmande på henne.

”Jag har fått ett jobb!” sa hon glatt. Både jag och Milena sken upp.

”Det är ju underbart!” sa jag och log menade till henne. ”Vart då?” mammas leende slocknade lite och min klump i magen kom tillbaka.

”Det är det jag måste prata med er om.” sa hon. ”Gå och sätt er i soffan så berättar jag där” hon försökte på sig ett leende, men det nådde inte upp till ögonen. Jag och min syster gick ut till vardagsrummet och satte oss i soffan, mamma kom strax efter oss och satte sig på bordet. Hon tog ett andetag och såg in i mina ögon, sen Milenas.

”Ni vet ju att jag har varit arbetslös ett tag, och jag behöver ett jobb för att kunna försörja er. Så jag har hört runt lite bland mina kontakter, och idag var jag på en jobbintervjuv, jag fick jobbet!” sa hon glatt.

”Det är inte i Atlanta, eller hur?” frågade jag, hon kollade ner på marken och öppnade munnen.

”Nej, det är inte i Atlanta” nu kollade hon upp. ”Det är i Los Angeles.”

Jag frös till för en stund. ”Lo.. Los Angeles?” stammade jag fram. Milena var minst lika förvånad som jag.

”Du kommer inte ta jobbet, va?” frågade tillslut Milena.

”Det är en stor chans för mig och…”

”För dig? Är det en stor chans för dig?” sa jag argt. ”Tänkter du inte på oss, din familj, you remember? Jag tänker inte flytta, inte till Los Angeles i alla fall!” jag hoppade upp ur soffan och sprang upp på mitt rum. Milena satt kvar, orörlig och utan att säga något.

Jag kollade på min mobil och såg att Ida hade svarat på mitt sms. ”Shit, ring mig när du vet! x” jag orkade inte ringa henne, så jag satt på datorn och gick in på twitter. Hade inte hänt så mycket, som vanligt, men jag såg att jag hade nått 800 followers så jag tweetade ”Woah 800 followers, thank u everybody! x”.

Efter ungefär en timme knackade det på min dörr och mamma kom in.

”Du, jag vet att det kom ganska plötsligt, men jag behöver det här jobbet.” sa hon och försökte möta min blick.

”Så du tycker att jag ska lämna alla mina vänner och alla som jag har bundit band med här eller? Bara lämna stället för att du fick ett jobb?” frågade jag med ironi i rösten.

”Kan du inte tänka på hela familjen, vad som skulle vara bäst för oss? Det är inte bara du som måste lämna dina kompisar” snäste hon åt mig.

”Har du ens pratat med pappa om det?”

”Nej, jag ville prata med er först, så ni skulle vara med på det innan något bestämdes.” svarade hon och jag kollade nu in i hennes ögon.

”Mamma, jag vill inte flytta! Jag trivs här i Atlanta och Los Angeles är alltför långt borta, jag vill inte flytta.” Mamma öppnade munnen för att säga något, men stängde den igen och gick ut ur rummet. Jag slog vant Idas nummer och klickade på ring. ”Ida, det är en kris! Mamma vill att vi ska flytta till Los Angeles!” sa jag snabbt när hon svarade.

”Los Angeles?! Är inte det typ 5 timmar med flyg?” sa hon mer som ett konstaterande.

”Jo, jag vet. Jag vill inte flytta, jag kan ju inte flytta ifrån dig, eller Nicole! Åhh jag vet inte vart jag ska ta vägen...” sa jag och kände hur tårarna började brännas i ögonen, men jag höll ändå tillbaka dem.

”Men det är väl inte bestämt än?”

”Nej, mamma ska prata med pappa, och sen tvivlar jag på att Milena vill.” svarade jag. ”Men usch, nu vill jag inte prata mer om detta. Händer nåt kul i veckan då?”

”Eh, Nicole ska ha en fest, fast en liten dårå” svarade hon glatt.

”Nice, utan sprit va?” sa jag och fnissade till. ”När?”

”Yes buddie, på söndag, tror jag det var. Det blir FF.” sa hon och vi skrattade till lite. Det var en sak jag älskade med Ida, oavsett hur deppig eller arg jag var, så kunde jag alltid skratta med henne. Tillsammans har vi gått igenom så mycket; skratt och tårar, första fyllan och första kyssen osv, jag kan inte tänka mig ett liv utan henne!

”Hihi, vet du någon som kommer?”

”Det är vi tre, sen skulle typ tre killar komma, vet inte vad dem heter, men hursomhelst, och sen kanske någon mer dyker upp, ja du vet ju hur det är.” svarade hon. Vi satt och pratade på tills jag insåg att klockan var halv 1 på natten, så vi lade på och jag gick och la mig.

 

Fyra dagar senare:

Idag var det torsdag, en tre dagar kvar tills Nicoles fest, det kommer bli kul tror jag. Hon har snackat om några killar som hon har blivit bra kompis med, så jag antar att det är dem som kommer.

När jag vaknade gick jag in och duschade. Det var väldigt skönt att låta det varma vattnet rinna på mig. Jag gick ut efter en lång stund och blåste mitt hår för att sedan locka topparna lite. Jag satte på mig ett par ljusa jeans och en svart stickad tröja och ett armband. Jag kletade på lite smink och sen gick jag ner till hallen och ropade på Milena. Jag och Milena skulle åka till stan och fika och prata lite, mamma skjussade in och och vi gick in på Starbucks där jag tog en bulle och en Mocca kaffe, Milena tog samma fast en Chai Latte istället. Det var ganska fullt där så vi gick ut i köpcentret och satte oss på en bänk. När vi satt oss ner så började vi prata om mammas nya jobb.

”Hur tror du hon kommer göra?” frågade jag.

”Hon sa till mig att hon skulle ta jobbet, men hon kan ju inte flyga varje morgon, så hon kommer flytta. Själv.” svarade hon och man såg hur ledsen hon var.

”Så hon ska lämna oss i Atlanta på grund av ett jobb?” mumlade jag fram.

”I guess so, men vi kommer ju kunna åka och hälsa på ibland.” Milena försökte sig på ett leende och jag log tillbaka. Det fanns inte något att säga. Jag förstår att hon behöver ett jobb, men ända borta i Los Angeles, det måste ju finnas ett närmare jobb! Mina funderingar avbröts när någon lade sin hand på min axel, jag vände mig om och började le stort.

”Tja Amanda, det var väldigt länge sen!” sa killen och log stort tillbaka.

---

Kapitel 6 går ganska segt, så det kanske tar ett tag för den att komma upp. Komentera mer, I konw you can :) puss ♥

Tidigare:

”Ajuste, hur gick det?” Avbröt hon mig med.

”Bra, antar jag, men jag kommer inte ihåg hur jag kom hem och när jag vaknade låg en lapp brevid mig utan namn, vet du nåt om det?”

”Nej, jag var också full som du kanske minns, och han hade på sig täckande kläder så jag såg inte vem det var.”

När klockan var 5 skulle jag hem, någon gång blev jag ju tvungen att gå hem… När jag kom hem så doftade det mat i hela huset, jag gick in i köket och mamma såg jätteglad ut och började direkt prata med mig.

”Ehh, mamma vad gör du?” Frågade jag förvånat.

”Jag lagar mat, Spaghetti och köttfärsås”, svarade hon glatt.

”Min favoriträtt, är du inte arg på mig?”

”Jag är lite besviken, men du är en tonnåring, så det är väl vanligt beteende”, svarde hon och vände sig om till mig och log.

”Eh, okeej?” Jag visste att något inte var rätt, så jag väntade på vad som skulle komma.

Jag tog upp mobilen och smsade Ida. ”Det är något fel, mamma är inte ett dugg arg och hon har lagat min favoriträtt! x” när jag hade skickat smset så kom Milena ner i köket, och såg minst lika förvirrad ut som jag.

”Mamma, har det…” började Milena när vi satt oss vid matbordet och börjat äta.

”Jag har köpt lite saker till er också, ni kan få se efter maten, okej?” avbröt mamma henne med.

Milenas och min blick möttes och hon såg förvirrad ut, jag tror jag visste någonstans långt inom mig vad som skulle hända.

När vi ätit klart så gick mamma till sitt rum för att hämta kassarna.

”Amanda, vad håller hon på med?” Frågade Milena mig när mamma hade gått.

”Jag vet inte, men jag tror inte det kommer sluta så bra”, sa jag och kollade menande på henne.

-Kolla hääär, sa mamma och nästan skuttade in i köket med 5 kassar i händerna. Hon tog upp en ljuslila klänning som hade tjocka band, runt bysten var den draperad och sen var det ett svart tjockt bälte och sen fortsatte klänningen ner ungefår till knälängd, den var vacker! Hon gav den till mig och log . Efter det tog hon upp ett par korta skinnshorts som hade en dragkedja lite framför höfterna, med där kom också ett vitt pösigt linne med ett rosa utropstäcken på, det gan hon till Milena och hon sken upp. ”Tack mamma, det är jättefint!” Mamma fortsatte ge oss kläder och när hon tagit upp det sista så öppnade hon munnen, men Milena hann före denna gång.

”Varför detta firnade mamma?” Jag kollade instämmande på henne.

”Jag har fått ett jobb!” sa hon glatt. Både jag och Milena sken upp.

---

Kapitel 4 var det här då, vad tycker ni? Inga komenterar längre, and that makes me sad! 4 komentarer för kapitel 5 redan ikväll. :D

Tidigare:

-Gott nytt år, sa han och log. Jag tittade in i hans ögon och fastnade, jag hade aldrig sett så vackra hasselnötsbruna ögon förut. Han kollade fram och startade bilen.

Jag försökte ta några steg men jag vinglade till och höll på att ramlig, igen, så han tog tag under mina knän och runt min rygg och bar mig till hans bil. Han frågade inte ens vart jag skulle, han hade väl tagit reda på de utan att jag märkte det. Jag var ju väldigt full så det var kanske inte så konstigt. Efter ett tag stannade han bilen, han hjälpte mig ut bilden och fram till dörren. Han plingade på, det hördes fotsteg och dörren öppnades. Det var mamma som öppnade.


När jag vaknade nästa morgon hade jag världens huvudvärk och mådde illa, jag hade kanske druckit lite för mycket igår. Jag vred mig om i sängen och något prasslade till. Jag öppnade mina ögon och såg en lapp ligga där ”Hej, jag hittade dig liggandes på marken igår och dina kompisar sa att du hade gått in i en lyckstolpe. Du var alldeles för full för att lyckas ta dig hem själv, så jag körde hem dig och pratade med din mamma, hon var inte alls glad. Ta det lite lugnare nästa gång och hoppas vi ses igen, när du är nyktrare. ;) x”. Jag försökte komma ihåg vad som hände inatt, men det är helt svart. Och vem var den där killen? Han hade inte skrivit något namn, konstigt. Jag kollade på klockan och såg att den var halv 3. Perfekt, då är mamma på stan. Jag gick och duschade för att bli lite fräschare, sen gick jag ner och fixade lite frukost, när jag satt mig ner ringde Ida.

-Hej, hur mår du idag? Frågade Ida när hon svarade.

-Inte så bra, är väldigt bakfull, det blev ganska mycket alkohol igår…

-Ja, du tog det värkligen inte lugnt, sa hon och skrattade till lite.

Jag skrattade också till lite

-Kan jag komma över till dig? Mamma kommer snart hem och jag vill nog inte vara hemma då… frågade jag henne.

-Javisst, kom när du är klar bara.

-I’ll be there in ten, sa jag och la på.

Jag gick upp på mitt rum och fixade mig iordning lite snabbt, och sen stack jag till Ida.


Jag la mig ner i Idas säng och började gnugga mig i pannan, baksmälla suger.

-Hur mycket kommer du ihåg från igår? Frågade Ida mig.

-Inte mycket, jag kommer ihåg nyårskyssen och att jag gick in i en lyckstolpe och typ…

-Ajuste, hur gick det? Avbröt hon mig med.

-Bra, antar jag, men jag kommer inte ihåg hur jag kom hem och när jag vaknade låg en lapp brevid mig utan namn, vet du nåt om det?

-Nej, jag var också full som du kanske minns, och han hade på sig täckande kläder så jag såg inte vem det var.

---

Sorry guys, ett kort och tråkigt mellankapitel tillochmed utan bilder, men det kan ju inte hända något i alla kapitel. Imorn kommer jag inte vara hemma och darför kommer det nog inget nytt kapitel.

Tidigare:

-Hej gumman, sa Ida när hon svarade i telefonen.

-Morsan förbjöd mig att gå på festen och jag måste lämna tillbaka klänningen!

-Ofta, vad hände?

-Orkar inte förklara, men du måste hjälpa mig!

-Okej, såhär gör vi…

Två dagar senare

Jag vaknade med ett ryck när mitt alarm ringde. Jag gick ner till köket och tog en macka, gick upp på mitt rum utan att säga ett ord till min mamma och pappa som satt i köket och pratadem jag hade inte sagt så mycket till dom sen mitt bråk med mamma. Jag satte på datan och loggade in på twitter. Jag skrev en tweet ”Mission escape, started.” jag log för mig själv och ett tag senare gick in i duschen. När jag sedan kom ut så satte jag på mig min onepiece och satte upp håret i en slarvig knut. Jag gick ner till köket och hämtade något att äta, sa till min mamma att jag skulle ha slappdag och ville inte bli störd under dagen.

Jag gick upp på mitt rum och satte på musik på hög nivå och började packa i väntan på att mamma och pappa skulle åka och handla för kvällen, om hon trodde att jag skulle stanna hemma så trodde hon fel.

När mamma ropade att dom skulle åka och handla så ringde jag Ida och sa att jag skulle komma om 10 minuter, jag tog med mig väskan ner i hallen och började gå till bussen. När jag satt på bussen och skulle gå av kom jag på det, fan, jag glömde låsa min dörr, men jag kan inte åka tillbaka nu för då kommer mamma och pappa märka mig. Jag gick av bussen, Ida mötte mig vid busstationen. Vi gick snabbt hem till henne. Vilken tur att Idas föräldrar inte viste om att jag inte fick gå på festen, då slapp vi smyga.

När vi kom hem till Ida gick vi upp till hennes rum. Vi satte på både plattången och locktången. Jag tog fram klänningen som Ida hade fixat, sedan tog jag fram min sminkväska som jag hade tagit med mig. Jag började fixa en sotig look jag blev riktig nöjd faktiskt.  Jag plattade mitt hår och fixade volym i det så att det inte bara skulle hänga rakt. När jag var klar hjälpte jag Ida att locka hennes hår, det blev också riktigt bra. När vi var klara var det fortfarande en timma kvar tills vi behövde gå så vi tog fram hennes nya systemkamera som hon hade fått i julklapp. Vi tog både fina och lite flummiga bilder, vi la in bilderna på datorn, valde en av dom flummiga bilderna och la upp den på twitter med texten ”Party tonight! Mission escape completed”. Efter det övade vi även på att gå i våra nya klackskor så att vi inte skulle vingla så mycket, det hade varit pinsamt.

En timma senare satt vi på bussen, det hade stått ett gäng killar på busshållsplatsen som hade kommit fram och flörtat med oss. I början var det kul men efter ett tag blev dom lite väl klängiga så när bussen kom lät vi dom gå på först och sedan satte vi oss så långt ifrån dom som möjligt. Vi gick av vid slutstationen, centrum. Där bytte vi buss, med den åkte vi 2 stationer sedan var vi framme. Jag kände på mig att den här kvällen skulle bli kul!

När vi kom in var det fullt ös. Det spelades hög musik och många dansade, andra stod och pratade och skrattade med sina kompisar. Vi gick fram till Nicole och började prata med henne. Vi hade riktigt kul, vi tog även för oss av drickan som bjöds. Dom första glasen smakade inte gott men det spred en härlig värme i kroppen så vi fortsatte att dricka. Jag drack väldigt mycket och dansade och hade kul, Ida tog det lite lugnare än mig, hon var den förståndiga av oss två, men hon drack ändå. Vi dansade, skrattade och drack lite för mycket  i många timmar. Klockan slog 5 i tolv och alla började förbereda sig för 12 slaget, jag vände mig om och snubblade in i en kille jag sen började dansa med han, han var lång, muskulös och hade brunt halvlockigt hår, klockan slog tolv och alla började kyssa varandra, han ryckte på axlarna och kysste mig. Hans läppar var mjuka och man kände att han hade druckigt mycket han också. Efter en låt till bestämde jag, Ida och Nicole oss för att ta en liten promenad. Vi lyckades tränga oss igenom alla mäniskor. Att få andas lite frisk luft kändes skönt. Jag vinglade till lite och ramlade, jag fick med mig Nicole på fallet. Vi började skratta och hon reste sig upp och tog upp sin mobil, sedan ringde hon ett samtal.

-Vart shka vie gå dååh? Fnittrade Ida

-Kanshke dittååt, svarade jag och pekade åt vänster.

Vi började skratta och gick åt det hållet jag hade pekat. Helt plötsligt gick jag in i något hårt och kallt.

-AAAJ!!! Skrek jag och ramlade ner på marken.

Dom andra tittade förvånat på mig. Dom viste antagligen inte vad dom skulle göra. Jag gnuggade mig i pannan och kollade upp, typiskt, jag hade krockat in i en lyckstolpe. En liten stund senare hörde jag en röst jag inte kände igen.

-Behöver du hjälp?

-Eeh, vad det enda jag fick ur mig.

Personen tog tag i min arm och hjälpte mig upp. Jag tog en titt på vem det var som hade hjälpt mig. Jag kom fram till att det var en kille, han hade på sig solglasögon fast att det var mörkt ute. Han hade även en keps och en tjocktröja med luvan uppdragen över huvudet.

-Vhem ä dlu då? Frågade jag och fnittrade till.

-Vi skippar det så länge, sa han och log. Kom så hjälper jag dig hem, du ser ut att kunna behöva hjälpen, han blinkade till mig.

Jag försökte ta några steg men jag vinglade till och höll på att ramla, igen, så han tog tag under mina knän och runt min rygg och bar mig till hans bil. När vi båda satt i bilen tog han av sig sina solglasögon och tittade på mig.

-Gott nytt år, sa han och log. Jag tittade in i hans ögon och fastnade, jag hade aldrig sett så vackra hasselnötsbruna ögon förut. Han kollade fram och startade bilen.

Han frågade inte ens vart jag skulle, han hade väl tagit reda på de utan att jag märkte det. Jag var ju väldigt full så det var kanske inte så konstigt. Efter ett tag stannade han bilen, han hjälpte mig ut bilden och fram till dörren. Han plingade på, det hördes fotsteg och dörren öppnades. Det var mamma som öppnade.

---

Det här kapitlet har min Homie Bella hjälpt till med, hon kommer även ha en roll senare i novellen :)

Och komentera, I know u can ;)

- AMAANDAAA, snabba dig vi kommer komma försent till bussen! Ropar Ida irriterat till.

Ida och jag har varit bästa vänner sedan första klass, och nu är vi 17 år båda två. Hon praktiskt taget bor hos mig och är som min tvilling jag aldrig fick.

-Ja chilla bruden, jag kommer. Skriker jag tillbaka när jag går ut till hallen där Ida och Milena stod och väntade på mig. Milena är min lillasyster och vi är väldigt nära varandra, hon är två år yngre, alltså 15 år. Vi bor i Atlanta i ett hus en bit från centrum som många tycker är lyxigt, det är för att min pappa är en buissnesman och han är sällan hemma eftersom han jobbar så mycket, min mamma är kock och är för tillfället arbetslös så hon brukar åka runt och leta jobb. Min pappa har väldigt hög lön så jag och Milena får inprincip allting vi pekar på med tanke på att han har dåligt samvete för att han lämnar oss ensamma för mycket, vilket jag inte gillar så mycket för många säger att jag är bortskämd, men dom känner mig inte så dom vet inget om mig.

Vi får springa till bussen som vi skulle ta in till stan. Jag, Ida och Milena skulle ha en mysig shoppingdag i stan bara vi tre i centrum, vi skulle köpa outfit till nyårsafton som är om 2 dagar.  Bussen tar ungefär 15 minuter och under den tiden sitter vi och snackar om allt möjligt. Vi går av på våran station och börjar gå in i affärer.

3 timmar, minst 15 affärer och 9 kassar senare går vi utmattat till Espresso House och köper varsin Chai Latte och går vidare till bussen. Ida steg av en station tidigare för att gå hem till sig.

När vi kom hem satt mamma och sökte jobb på datorn. Milena gick upp på sitt rum.

-Kan du gå upp och städa ditt rum och toaletten så att vi får det fint på nyår, sa mamma.

-Jag är inte ens hemma då.

-Men jag tänker inte sköta ditt rum.

-Men skaffa städhjälp då!

-Men det är onödiga pengar när jag inte har något jobb!

-Pappas pengar då? Eftersom du är en sån fattiglapp och inte ens kan försörja din familj!!!

-Du kanske inte ska gå på den där festen. Och eftersom vi är så fattiga kan du ju lämna tillbaka din nya klänning också!

Jag sprang upp på mitt rum och smällde igen dörren, slängde mig på sängen och ringde Ida.

-Hej gumman, sa Ida när hon svarade i telefonen.

-Morsan förbjöd mig att gå på festen och jag måste lämna tillbaka klänningen!

-Ofta, vad hände?

-Orkar inte förklara, men du måste hjälpa mig!

-Okej, såhär gör vi…

---

Första kapitlet då, vad tyckte ni? Komentera! :D

Update: jag har lagt in några bilder i delen, glomde det först ;$