mybieberstory

- AMAANDAAA, snabba dig vi kommer komma försent till bussen! Ropar Ida irriterat till.

Ida och jag har varit bästa vänner sedan första klass, och nu är vi 17 år båda två. Hon praktiskt taget bor hos mig och är som min tvilling jag aldrig fick.

-Ja chilla bruden, jag kommer. Skriker jag tillbaka när jag går ut till hallen där Ida och Milena stod och väntade på mig. Milena är min lillasyster och vi är väldigt nära varandra, hon är två år yngre, alltså 15 år. Vi bor i Atlanta i ett hus en bit från centrum som många tycker är lyxigt, det är för att min pappa är en buissnesman och han är sällan hemma eftersom han jobbar så mycket, min mamma är kock och är för tillfället arbetslös så hon brukar åka runt och leta jobb. Min pappa har väldigt hög lön så jag och Milena får inprincip allting vi pekar på med tanke på att han har dåligt samvete för att han lämnar oss ensamma för mycket, vilket jag inte gillar så mycket för många säger att jag är bortskämd, men dom känner mig inte så dom vet inget om mig.

Vi får springa till bussen som vi skulle ta in till stan. Jag, Ida och Milena skulle ha en mysig shoppingdag i stan bara vi tre i centrum, vi skulle köpa outfit till nyårsafton som är om 2 dagar.  Bussen tar ungefär 15 minuter och under den tiden sitter vi och snackar om allt möjligt. Vi går av på våran station och börjar gå in i affärer.

3 timmar, minst 15 affärer och 9 kassar senare går vi utmattat till Espresso House och köper varsin Chai Latte och går vidare till bussen. Ida steg av en station tidigare för att gå hem till sig.

När vi kom hem satt mamma och sökte jobb på datorn. Milena gick upp på sitt rum.

-Kan du gå upp och städa ditt rum och toaletten så att vi får det fint på nyår, sa mamma.

-Jag är inte ens hemma då.

-Men jag tänker inte sköta ditt rum.

-Men skaffa städhjälp då!

-Men det är onödiga pengar när jag inte har något jobb!

-Pappas pengar då? Eftersom du är en sån fattiglapp och inte ens kan försörja din familj!!!

-Du kanske inte ska gå på den där festen. Och eftersom vi är så fattiga kan du ju lämna tillbaka din nya klänning också!

Jag sprang upp på mitt rum och smällde igen dörren, slängde mig på sängen och ringde Ida.

-Hej gumman, sa Ida när hon svarade i telefonen.

-Morsan förbjöd mig att gå på festen och jag måste lämna tillbaka klänningen!

-Ofta, vad hände?

-Orkar inte förklara, men du måste hjälpa mig!

-Okej, såhär gör vi…