mybieberstory

Tidigare:

”Så hon ska lämna oss i Atlanta på grund av ett jobb?” mumlade jag fram.

”I guess so, men vi kommer ju kunna åka och hälsa på ibland.” Milena försökte sig på ett leende och jag log tillbaka. Det fanns inte något att säga. Jag förstår att hon behöver ett jobb, men ända borta i Los Angeles, det måste ju finnas ett närmare jobb! Mina funderingar avbröts när någon lade sin hand på min axel, jag vände mig om och började le stort.

”Tja Amanda, det var väldigt länge sen!” sa killen och log stort tillbaka.

Mitt framför mig stod Will, min bästa barndomsvän som bodde granne med mig, vi var som syskon. Men när hans föräldrar skillje sig så flyttade han med sin pappa till Canada. Vi var 13 år när det hände och vi höll inte kontaken särskillt länge.

”Omg, hej Will! Svarade jag och skrattade till.” vi kramade varandra och han satte sig ner vid oss.

”Såå, hur har livet varit för dig då?” frågade han efter ett tag när vi bara suttit och lett mot varandra en stund.

”Jo det har varit bra, har inte hänt så mycket. För dig då?” svarade jag och han nickade på huvet.

”Helt okej, allt har flyit på som det ska osv.” sa han och log. ”Haft nån kille då?” han blinkade till mig och jag skrattade till.

”Yes box, men inga direkt seriösa. How ’bout you?”

”Jo, jag hade ett ganska seriöst med en tjej i Canada. Men det tog nyligen slut.” han såg lite ledsen ut.

”Hallå folket, jag är också här om ni inte visste det?” hörde jag någon säga bakom min rygg. Shit jag hade glömt bort Milena helt! Jag vände mig om till henne och log urkäktande. Hon nickade som hej till Will.

”Wassap pluttan?” sa Will och jag skrattade till. Jag hade glömt bort Milenas smeknamn. Milena gav honom en mördande blick.

”Ayye, jag är faktiskt längre än Amanda.” sa hon till sitt försvar men jag inflikade snabt ”Men yngre”

Will skrattade åt oss och jag vände mig mot honom igen.

”Hur kommer det sig att du är i Atlanta igen?” frågade jag nyfiket.

”Jag har inte vart här på ett tag, och jag har saknat det. Så jag åkte hit och hälsade på mamma. Jag tänkte ringa dig, men sen kom jag på att jag inte har ditt nummer längre.”

”Då får väl vi ta och lösa det” sa jag och gav mitt nummer till honom, jag sa åt honom och smsa mig så jag skulle få hans nummer också. Vi gick runt en stund med han tills han var tvungen att gå. Vi sa hejdå och han kramade mig och kysste mig lite lätt på kinden. Jag och Milena bestämde oss för att ta bussen hem eftersom vi var klara.

”Ojojoj, Amanda jag trodde ni var vänner” sa Milena när vi började gå mot bussen.

”Va?” frågade jag oförstående och tänkte efter.

”Men erkänn att du haffade lite…”

”NEJ MILENA! Will och jag är kompisar, även om det vore nåt skulle jag inte vilja riskera våran vänskap.” avbröt jag henne förfärat.

”Hah, om du vill det så..” sa hon och log retsamt mot mig.

”Varför skulle jag haffa min barndomsvän som jag varit bästavän med?” frågade jag och himlade på ögonen.

”Du kanske inte såg hur han kollade på dig och allt, men det gjorde jag.”

”Vaddå, så du tror att han gillar mig?” frågade jag och skrattade sarkastiskt.

”Vi får väl se.” sa hon och blinkade till mig.

När vi var hemma så gick jag upp på mitt rum och satte på min dator och satte mig på sängen. Jag gick in på twitter och inget speciellt hade hänt. Jag hoppade till när min mobil tjöt ifrån sig ett ljud, jag tog upp den och såg att jag hade fått ett nytt sms. Jag låste upp mobilen och kollade på smset ”Tjenare Amanda, har du lust att ses nån dag? x /Will”

Såå nu är del 6 ute, sorry för seg uppdatering men jag har inte pallat skriva :p