mybieberstory

Tidigare:

Mamma fortsatte ge oss kläder och när hon tagit upp det sista så öppnade hon munnen, men Milena hann före denna gång.

”Varför detta firande mamma?” Jag kollade instämmande på henne.

”Jag har fått ett jobb!” sa hon glatt. Både jag och Milena sken upp.

”Det är ju underbart!” sa jag och log menade till henne. ”Vart då?” mammas leende slocknade lite och min klump i magen kom tillbaka.

”Det är det jag måste prata med er om.” sa hon. ”Gå och sätt er i soffan så berättar jag där” hon försökte på sig ett leende, men det nådde inte upp till ögonen. Jag och min syster gick ut till vardagsrummet och satte oss i soffan, mamma kom strax efter oss och satte sig på bordet. Hon tog ett andetag och såg in i mina ögon, sen Milenas.

”Ni vet ju att jag har varit arbetslös ett tag, och jag behöver ett jobb för att kunna försörja er. Så jag har hört runt lite bland mina kontakter, och idag var jag på en jobbintervjuv, jag fick jobbet!” sa hon glatt.

”Det är inte i Atlanta, eller hur?” frågade jag, hon kollade ner på marken och öppnade munnen.

”Nej, det är inte i Atlanta” nu kollade hon upp. ”Det är i Los Angeles.”

Jag frös till för en stund. ”Lo.. Los Angeles?” stammade jag fram. Milena var minst lika förvånad som jag.

”Du kommer inte ta jobbet, va?” frågade tillslut Milena.

”Det är en stor chans för mig och…”

”För dig? Är det en stor chans för dig?” sa jag argt. ”Tänkter du inte på oss, din familj, you remember? Jag tänker inte flytta, inte till Los Angeles i alla fall!” jag hoppade upp ur soffan och sprang upp på mitt rum. Milena satt kvar, orörlig och utan att säga något.

Jag kollade på min mobil och såg att Ida hade svarat på mitt sms. ”Shit, ring mig när du vet! x” jag orkade inte ringa henne, så jag satt på datorn och gick in på twitter. Hade inte hänt så mycket, som vanligt, men jag såg att jag hade nått 800 followers så jag tweetade ”Woah 800 followers, thank u everybody! x”.

Efter ungefär en timme knackade det på min dörr och mamma kom in.

”Du, jag vet att det kom ganska plötsligt, men jag behöver det här jobbet.” sa hon och försökte möta min blick.

”Så du tycker att jag ska lämna alla mina vänner och alla som jag har bundit band med här eller? Bara lämna stället för att du fick ett jobb?” frågade jag med ironi i rösten.

”Kan du inte tänka på hela familjen, vad som skulle vara bäst för oss? Det är inte bara du som måste lämna dina kompisar” snäste hon åt mig.

”Har du ens pratat med pappa om det?”

”Nej, jag ville prata med er först, så ni skulle vara med på det innan något bestämdes.” svarade hon och jag kollade nu in i hennes ögon.

”Mamma, jag vill inte flytta! Jag trivs här i Atlanta och Los Angeles är alltför långt borta, jag vill inte flytta.” Mamma öppnade munnen för att säga något, men stängde den igen och gick ut ur rummet. Jag slog vant Idas nummer och klickade på ring. ”Ida, det är en kris! Mamma vill att vi ska flytta till Los Angeles!” sa jag snabbt när hon svarade.

”Los Angeles?! Är inte det typ 5 timmar med flyg?” sa hon mer som ett konstaterande.

”Jo, jag vet. Jag vill inte flytta, jag kan ju inte flytta ifrån dig, eller Nicole! Åhh jag vet inte vart jag ska ta vägen...” sa jag och kände hur tårarna började brännas i ögonen, men jag höll ändå tillbaka dem.

”Men det är väl inte bestämt än?”

”Nej, mamma ska prata med pappa, och sen tvivlar jag på att Milena vill.” svarade jag. ”Men usch, nu vill jag inte prata mer om detta. Händer nåt kul i veckan då?”

”Eh, Nicole ska ha en fest, fast en liten dårå” svarade hon glatt.

”Nice, utan sprit va?” sa jag och fnissade till. ”När?”

”Yes buddie, på söndag, tror jag det var. Det blir FF.” sa hon och vi skrattade till lite. Det var en sak jag älskade med Ida, oavsett hur deppig eller arg jag var, så kunde jag alltid skratta med henne. Tillsammans har vi gått igenom så mycket; skratt och tårar, första fyllan och första kyssen osv, jag kan inte tänka mig ett liv utan henne!

”Hihi, vet du någon som kommer?”

”Det är vi tre, sen skulle typ tre killar komma, vet inte vad dem heter, men hursomhelst, och sen kanske någon mer dyker upp, ja du vet ju hur det är.” svarade hon. Vi satt och pratade på tills jag insåg att klockan var halv 1 på natten, så vi lade på och jag gick och la mig.

Fyra dagar senare:

Idag var det torsdag, en tre dagar kvar tills Nicoles fest, det kommer bli kul tror jag. Hon har snackat om några killar som hon har blivit bra kompis med, så jag antar att det är dem som kommer.

När jag vaknade gick jag in och duschade. Det var väldigt skönt att låta det varma vattnet rinna på mig. Jag gick ut efter en lång stund och blåste mitt hår för att sedan locka topparna lite. Jag satte på mig ett par ljusa jeans och en svart stickad tröja och ett armband. Jag kletade på lite smink och sen gick jag ner till hallen och ropade på Milena. Jag och Milena skulle åka till stan och fika och prata lite, mamma skjussade in och och vi gick in på Starbucks där jag tog en bulle och en Mocca kaffe, Milena tog samma fast en Chai Latte istället. Det var ganska fullt där så vi gick ut i köpcentret och satte oss på en bänk. När vi satt oss ner så började vi prata om mammas nya jobb.

”Hur tror du hon kommer göra?” frågade jag.

”Hon sa till mig att hon skulle ta jobbet, men hon kan ju inte flyga varje morgon, så hon kommer flytta. Själv.” svarade hon och man såg hur ledsen hon var.

”Så hon ska lämna oss i Atlanta på grund av ett jobb?” mumlade jag fram.

”I guess so, men vi kommer ju kunna åka och hälsa på ibland.” Milena försökte sig på ett leende och jag log tillbaka. Det fanns inte något att säga. Jag förstår att hon behöver ett jobb, men ända borta i Los Angeles, det måste ju finnas ett närmare jobb! Mina funderingar avbröts när någon lade sin hand på min axel, jag vände mig om och började le stort.

”Tja Amanda, det var väldigt länge sen!” sa killen och log stort tillbaka.

Kapitel 6 går ganska segt, så det kanske tar ett tag för den att komma upp. Komentera mer, I konw you can :) puss ♥