CHAZ OCH RYAN är bästavänner med Justin, både i värkligheten och i novellen.

Justin sa att Nat var falsk för att han trodde att hon bara ville ha kändisskap genom Chaz och Ryan. och det han tänkte säga var "Jag trodde du var falsk, som de andra." men eftersom Nat avbröt honom så hann han aldrig säga det. och då menade han att det var många andra som bara velat komma åt Justin/kändisskapet genom Chaz och Ryan.

NAT OCH JUSTIN känner inte varandra, men jag ville inte göra en sån karaktär som inte har en aning om vem Justin är, så hon blev bara chockad och tror att han är en ytlig, självupptagen, jobbig kändis. Alltså, hon vet vem han är, men är inte ett fan, och dem har aldrig träffats förut.

När Justin helt plötsligt var i Ryans hus så berodde det på att han hade kommit dit för att överraska dem och då blev det lite bad luck att Nat var där samtidigt.

alla karaktärer hitils är påhittade FÖRUTOM Chaz, Mitch, Nolan, Justin och Ryan.

Tidigare:

Jag satte på kranen och sköljde mitt ansikte i det kalla vattnet och tog närmsta handduk och duttade bort vattnet. När jag börjat höra andra röster nerifrån gick jag mot dörren och tvekade, men låste upp och gick ner till de andra. Jag gick och kollade ner i golvet för att inte ta något steg fel och när jag kommit ner för trappan kollade jag tillslut upp och jag kände hur hela min kropp frös till is och fyra blickar fastnade på mig. Min blick drogs mellan alla och ja, det var en person för mycket.

”Vad fan gör Justin Bieber här?!” hörde jag mig själv säga.

”Nathalie?” hörde jag en röst bakom mig. Jag brydde mig inte om den utan satt bara kvar. Jag kände att någon satte sig vid min sida och jag kollade på personen. ”Vad gör du här?” sa jag, kanske lite för surt och suckade.

”Jag förstår om du är besviken men..” jag vände mig om och kollade in i hans ögon.

”Men vaddå, Justin? Jag har inte känt dem så länge så då har dem rätt att inte ens nämna något om att du är deras bästa vän? Det gör ingenting, jag ska ändå flytta snart igen eller?” snäste jag och han blev tyst och kollade ner i marken.

”Snälla var inte arg på dem, det var jag som sa åt dem att inte berätta något.” han kollade fortfarande ner i marken. ”För jag trodde du var falsk som...” det sista mumlade han fram så jag knappt hörde.

”Vänta, vad sa du?” avbröt jag honom och reste mig hastigt upp och brydde mig inte om att jag lät riktigt bitchig. Han öppnade munnen men jag skakade på huvudet.

”Never mind, spelar ingen roll” sa jag bara och vände på klacken och började gå.

”Nathalie, vänta!” Han tog tag i min arm men jag drog tillbaka den.

”Låt mig bara vara!” snäste jag och sprang därifrån.

NÄSTA MORGON:

Jag vaknade av ett högt irriterande pip från min väckarklocka och grymtade när jag öppnade ögonen. Jag reste mig sakta upp ur sängen och gick till mitt badrum för att mötas av ett troll i spegeln. Jag försökte borsta ut mitt hår genom att dra mina fingrar genom det men det gav inget större resultat, så jag klev in i duschen och körde på varmvatten så det brände mot min hud. När jag klivit ut så tog jag min handduk och virade om mig och gick tillbaka till mitt rum och valde ett svart linne och en blommig hög kjol utanpå. Sedan kletade jag på lite smink och gick sedan ner till köket för att äta frukost. När klockan slog kvart över åtta gick jag till hallen och snörade på mig mina älskade converse. Jag hade aldrig vart riktigt den där glamourtjejen med högklackat och som bara bryr sig om hur man ser ut. Jag föredrar mjukisbyxor, slarvig knut och converse. Jag pluggade i mina hörlurar och satte på musik för att försvinna in i musikens värld på väg till skolan. Jag valde att inte ta bussen för jag ville inte träffa Chaz eller Ryan. Jag är inte så arg på dem, mest besviken, men jag orkade inte prata med dem. När jag kommit till skolan så gick jag som vanligt till mitt skåp för att hämta mina böcker. Historia första lektionen, härligt. Jag trängde mig igenom alla människor som stod flockade i korridorerna och pratade och satte mig längst bak vid en tom bänk.

”Är det ledigt här?” jag vaknade ur mina drömmar och kollade upp och möttes av en tjej som stod och log. Jag nickade och log till svars och hon satte sig ner.

”Jag heter Emily föresten.”

”Nathalie, eller Nat.” svarade jag och skakade hennes hand och fnissade lite.

Lektionen började och den var som vanligt, urtråkig. Jag hade aldrig fattat anledningen till att man ska veta vad som hände för tusen år sedan.

”… och det här ska ni ha pluggat på till provet nästa vecka.” sa Mr. Bitter, som vi kallade honom, och spände blicken i Chaz som log oskyldigt till svar och kollade sen ner i sina papper medans klockan ringde och alla rusade ut för lunch. Jag var inte hungrig så jag stannade kvar en stund för att fråga Mr. Bitter några saker inför provet. När rushen var slut insåg jag att han också hade stuckit, jag suckade och reste mig upp och tog mina grejer. När jag kom ut till korridoren så var det proppat vilket förvånade mig mycket. Jag började gå mot mitt skåp och hörde massa mummel och fniss och kände hur allas blickar brände i min rygg så jag luktade lite diskret på min tröja för att se om det var så att jag luktade äckligt. Jag måste bara vara paranoid, tänkte jag och började låsa upp mitt skåp. Plötsligt knackade någon mig på axeln och jag vände mig irriterat om.

”Men vad vill du mig?” slängde jag ur mig och insåg vem det var som stod där framför mig. Alla ögon vändes mot oss, eller ja, dem som inte redan var fastklistrade på oss.

”Jag måste prata med dig.” sa han och kollade in i mina ögon.

”Är jag inte för falsk för att prata med då?” fräste jag med betoning på ”falsk” mot honom och han kollade ner i marken. Jag smällde igen mitt skåp och började gå därifrån.

”Nathalie, jag menade aldrig så!” ropade han efter mig och jag kände hur jag började få skuldkänslor. Varför fick jag det? Det var inte jag som hade sagt åt mina kompisar att deras nya kompis var för falsk så att dem inte kunde berätta om att dem kände Justin Bieber. Jag drog upp min mobil och klickade mig in på twitter för att skriva en ny tweet. ”Actions speak louder than words.” Jag lade ner min mobil igen och styrde mina steg till matsalen. Jag såg Emily sitta vid ett bord så jag slog mig ned med henne. Vi pratade om en massa saker och plötsligt blev hon tyst.

”Vad?” frågade jag förvånat.

”Ehm, känner du… Justin Bieber?” frågade hon blygt och jag himlade automatiskt med ögonen.

”Nej det gör jag inte.” svarade jag. ”Varför tror du det?” frågade jag sedan när jag insåg att hon inte var med i korridoren.

”Har du inte sätt tidningarna?” jag frös till is. Självklart fanns det pappz där som såg oss och tog bilder.

”Så nu är jag Justin Bieber’s nya mystiska flickvän eller…” sa jag skeptiskt och skrattade lite åt mig själv. Emily sa inget.

”Vänta, jag är Justin Biebers nya mystiska flickvän?!” utbrast jag och hon kollade upp mot mig.

”Nat, ni satt på en brygga och kollade in i varandras ögon. Det klart alla misstänker något.” sa hon och jag bara skakade nervöst på huvudet, reste mig upp och började gå med bestämda steg mot cafeterian men stoppades av Chaz.

”Woah Nat, vad hände igår egentligen?” frågade han och skrattade, tårarna brände i mina ögon och jag gav honom en mördande blick och sprang ut från skolan och hem.

Daymn, jag suger på att uppdatera, men nu äntligen fick ni kapitel 5 :) Hoppas ni gillar det. Nästa kapitel kommer nog inte ta lång tid, men jag visste inte hur jag skulle skriva och formulera mig i detta kapitel...

KOMENTERA, då blir jag mer taggad till att skriva ♥

Jag hittar inte början på din novell tyvärr..

Hur ska jag kunna läsa från början?:)


SVAR: Jaduuu, det får jag ta och fixa. ;) Men klicka på länkarna nedanför för att komma till kapitlerna, och jag ska fixa till det så snabbt jag kan!

DEL 1

DEL 2

DEL 3

DEL 4

klicka på bilden för att komma till en jättebra Justin Bieber-novell och jag tycker alla ni ska klicka er in på hennes blogg och lääääsa! :D

update: kapitel 5 kommer nog dröja yttligare, eftersom jag ska bort denna vecka och inte haft någon skrivlust alls förra veckan. Är verkligen ledsen, men mitt liv är en ända stor röra just nu. Kapitlet kanske kommer i helgen. :)