mybieberstory

Jag gick återigen igenom den nya koridoren i den nya skolan. Runt mig trängdes nya elever och nya lärare. Nya klassrum och nya röster, allt var nytt, men jag är van. I min familj brukar vi flytta ganska mycket, eftersom min pappa blir flyttad med jobbet väldigt mycket. Han säger alltid att det är sista gången, sen ett halvår senare måste vi flytta igen. Jag stannade utanför en dörr där det stod ”Mr. Dyce”. Jag knackade på och hörde en röst som sa åt mig att komma in. Jag öppnade dörren och gick fram till Mr. Dyce’s skrivbord. ”Och du är…?” frågade han efter att ha studerat mig några sekunder.
”Jag heter Nathalie Collins, jag är ny här ..” började jag och han nickade. ”Juste hej och välkommen Nathalie, hoppas du kommer trivas här i Stratford” sa han och gav mig ett schema, kod samt nummer till mitt skåp och några andra papper som jag inte orkade bry mig om att kolla vad det var. Jag tackade och gick iväg. Jag kollade på mitt schema och såg att jag skulle ha biologi första lektionen, jag visste inte riktigt vart jag skulle men jag testade att svänga höger dit mitt skåp ändå var, jag kom fram till mitt skåp och bredvid mig stod det ett gäng tjejer och killar som gav mig massa blickar. Jag hade vant mig för länge sedan, alla är nyfikna vem den där nya tjejen är. Jag himlade med ögonen för mig själv och stoppade in mina saker i mitt skåp, sedan stängde jag det och vände mig om. Jag petade på axeln på en brunhårig kille i gänget och han vände sig om och log mot mig.

”Hej, eh, vet du vart biologi-salen ligger någonstans?” frågade jag och kom på att det var en dum fråga, det är klart att han vet det. Jag suckade åt mig själv och han skrattade till. ”Jag ska också ha biologi, jag kan följa med dig dit.” sa han och jag nickade mot honom och log.

”Vad heter du föresten?” frågade han när vi börjat gå.

”Nathalie, men kalla mig Nat. Vad heter du då?” svarade jag och han nickade.

”Fint namn! Jag heter Chaz, men du kan kalla mig… Chaz.” sa han och jag skrattade. Vi fortsatte att prata tills vi kom till klassrummet, det var fullt och när vi kom in blev alla tysta. Chaz gick längst in i rummet och slog sin ner bredvid någon av hans kompisar. Jag vände mig mot läraren och öppnade munnen samtidigt som hon började prata.

”Du måste vara Nathalie” jag nickade. ”Jag heter Mrs. Campbell, vill du berätta något om dig själv innan vi börjar?” hon kollade in i mina ögon och det lät som en beordran så jag suckade och gick några steg mot katedern.

”Well, jag heter Nat och jag kommer från San Francisco och har flyttat runt väldigt mycket sen jag var liten. Aa, jag har precis flyttat från en liten stad utanför Vancouver där jag bott i ett år och nu hit då. Det var väl pretty much it.” Jag kollade på Mrs. Campbell igen och hon nickade och sa att jag kunde gå och sätta mig bredvid Rebecca, som att ungefär i mitten av rummet ensam i sin bänk. Jag gick dit och satte mig ned.

”Du kan kalla mig Becca.” sa hon och log. Jag besvarade leendet och sen började lektionen.

Vid lunchen gick jag med Becca och några av hennes kompisar som hette Abi, Jenna och Michelle. Vi kom in i matsalen och möttes av totalt kaos, vi gick för att ta mat och det var någon sörja som inte borde tillåtas att ens kallas mat. Jag tog lite av ”maten”, tog min bricka och följde efter Abi och Becca som gick mot ett stort bord. Vi satt och pratade lite och jag fick massa frågor om mig själv och så. Efter ungefär 5-10 minuter kom Chaz och hans kompisar och satte sig vid vårt bord.

”Tja babe!” en av killarna hade tryckt in sig bredvid Becca och kysste henne sedan mjukt på munnen. Vi tjejer gav ifrån oss ett gemensamt ”aww”-ande och Chaz busvisslade. Killen som kysst Becca kollade upp och Chaz log retsamt mot honom. Killarna presenterade sig för mig och dem hette Nolan, Mitch, Jazon och slutligen killen som satt vid Becca hette Ryan. Jag log mot dem och presenterade mig själv som Nat. Dem satte sig ner vi bordet och alla började genast prata. Eftersom Chaz suttit sig bredvid mig så började vi prata igen. Han var så himla snäll och omtänksam, fast vad vet jag, jag har bara känt honom mindre än en dag.

När skolan tillslut tog slut så bestämde vi oss för att åka hem till Ryans hus. Jenna och Micelle kunde inte eftersom dem var tvungna att träna hockey, men vi andra gick till bussen och den kom precis när vi kommit till busskuren. Jag satte mig bredvid Becca på bussen. ”Vad söta du och Ryan var på lunchen då.” sa jag och blinkade till henne. Hon skrattade. ”tack, vi har snart varit tillsammans i 4 månader!” hon såg väldigt glad ut. ”Åhh, vad mysigt!” sa jag och log mot henne. ”Hur går det för dig med killar då?” frågade hon och nu var det hennes tur att putta lite retsamt på mig. ”har inte lagt så mycket tid på det, jag brukar inte stadga mig så mycket där jag flyttar, för jag vet att vi snart kommer flytta igen.” jag ryckte på axlarna och hon höjde ett ögonbryn.

”Vaddå, så du typ lever inte livet?” helt plötsligt hörde jag Nolan bakom mig och hoppade till, han flinade mot mig och jag tänkte efter.

”Ehm, nä inte direkt..” svarade jag bara.

”Woah, nu tycker jag vi kör en sån där Djungelboken-sång när björnen träffat pojken, ni vet?!” sa Nolan och alla stirrade på honom och sedan bröt alla ut i ett gapskratt, utom Nolan som satt där helt förvirrad. Här, med dessa personer, kommer jag trivas!

Sååå, vad tycket ni nu då? sorry alla som gillade förra, men den blev konstig enligt mig själv, och jag tröttnade på att skriva... Hoppas ni gillar denna också! :)
KOMENTERA SÅ GÖR NI MIG GLAD !